Svea

Partypingla

2014-2021, Rottweiler/Riesenschnauzer

Svea fick vandra över regnbågsbron i april 2021 efter en tids smärtproblematik som vi inte fick rätt på. Hon var en helt fantastisk byracka som alltid kastade hjärtat först och sen hoppade efter. Hon älskade att rulla sig i bajs, bli beundrad och leka kamplek som en dåre.

Svea brakade genom livet som en tornado på en campingplats. Hon var bra på många saker, att ha tråkigt var inte en av dem. Spår, sök, dogparkour, rallylydnad, lydnad, agility och tricks är en del av grejerna vi gillade att göra ihop. Vi gick mängder med kurser och tävlade rallylydnad några gånger. På vår första rallylydnadstävling fick vi 99 poäng (av 100 möjliga) och hamnade på en delad första plats. Första gången hon såg en agilitytunnel rusade hon raka vägen in, och vägrade komma ut igen. Med husse gick hon kurs i specialsök.

Vi hade det väldigt jobbigt med framförallt hundmöten och i vissa fall människor och andra djur, från allra första början gjorde hon även utfall mot bl a bilar. Utfallen berodde på stress och rädsla. Vi kämpade hårt med detta, och vi kom så mycket längre än jag (och nog fler än mig) någonsin trodde var möjligt. Vi hittade strategier och kunde hantera många situationer som var helt otänkbara från början.

Trots att det var väldigt tufft i många situationer, så var vi ändå lyckligt lottade. Vi behövde inte möta femtielva hundar/andra triggers så fort vi gick utanför dörren. Vi hade även fler personer i närheten som såg hennes fina sidor. Personer som jag faktiskt vågade lämna henne till och som hon älskade att umgås med. Jag blev själv reaktiv och hade ett enormt kontrollbehov, vilket jag tror är ganska vanligt när man lever med en rädd hund, oavsett hur den visar det.